Jag kan när jag vill!

I lördags hände det som ingen trodde skulle hända! Jag var på min första utställning och blev BIR! Hallå, hörde ni!? Jag med mina långa slanka ben, mina fladderöron och dubbelhaka. Men det var som mormor vetat hela tiden, jag är jättefin! Emma var överraskad över hur fokuserad jag var på henne när vi gick runt och i väntan på att få ställa upp oss så räddade mormor mig snabbt med en påse när jag satte mig och gjorde nr 2 olägligt.

Emma lyckades naturligtvis glömma kameran så några bilder på mig finns inte :(. Men jag har en fin lila rosett som sitter på min bur i bilen. Den satt vid min tavla på dagis en dag för att jag kände för att stila!

När man blivit bäst i ras ska man vänta jättelänge för att sen kunna bli bäst i grupp och därefter best in show. Emma, Annika och jag var väldigt trötta på att vänta när det väl var dags att träda in i ringen igen. Jag hängde inte riktigt med längre på vad jag skulle göra utan sulade huvudet i gräset istället och ville sitta ner när jag skulle gå. Jaja... väntan gav mig i alla fall en grisknorr att smaska på och en skön stund i solen så det kan det väl kanske ha varit värt ändå. Även om jag blev överraskad över hur snabbt jag blev utröstad. Min charm kommer efterhand liksom.

Efter hela tillställningen åkte vi ut till Järavallen och gick en promenad i skogen. Sen ut till västra hamnen och åt. Det var skönt att sitta i Emmas knä invirad i filt.

Jag är en duktig tjej! Å snygg också!