Mot Nackarpsdalen i en rasande fart!

Eftersom det var så fint väder så åkte jag och Emma ut i skogen idag och vandrade. Det var lika härligt som vanligt. Förutom att jag träffade på en häst! Det har jag ju bara gjort en gång tidigare... men då var jag så liten och förstod inte bättre än att vara nyfiken. Nu morrade jag och vägrade gå mot hästen. Först när Emma lyfte upp mig fick jag mod nog att skälla till ordentligt. Vi får öva på det senare i sommar sägs det. Kanske dags för en ny tur ut till Bosarp och hälsa på hästarna där.

Färden norrut längs med 108:an gick i en rasande fart. Plötsligt blev Emma invinkad till kanten av en man i tokigt gul jacka. Vi fick köra in på en liten grusväg och stanna bland alla andra som också hade blivit invinkade. Emma var jättesnäll mot den unge mannen som bad henne blåsa i ett vitt rör tills hon blev röd i huvudet. Han hade dessutom mage att fråga om hon visste varför hon blivit invinkad! Klart att matte har koll på läget... FNYS! Jag skällde ut honom, bäst nu när inte Emma gjorde det. Mannen i blått skrattade och sa att han var van vid att bli utskälld idag. Jag vet inte om det skulle vara ett skämt eller om han inte var riktigt redig i huvudet för jag har minsann inte träffat honom tidigare idag och skällt på honom!

Jaja, Emma konstaterade att det var ju himla skönt att hon hade 1500 kr över så att hon kunde kosta på sig att köra 6 km/h för fort. Men lite moloken såg hon ändå ut när hon kom på att det kanske hade varit bättre att köpa ett par skor för pengarna. Tur att vi köpt ett nytt schampo och kudde till buren åt mig redan!

Jag undgick visst inte kameran...

Alla de där månaderna som jag var borta så undgick jag visst inte kameran. Nu har husse och matte plockat fram en del av fotografierna.

Det är så himla skönt på morgonen innan jag åker till dagis. Då får jag ligga några minuter hos matte och mysa i sängen.

Här har Annika, Emma och jag varit ute på Krankesjöns is och gått. Jag fick skor för att inte bli kall om tassarna men de var lite knepiga att gå i. Här visar jag upp mig för Philippe. Att gå på framtassarna är mycket enklare i sneakers! Go missy go missy!

Jag hittade en ny utkikspost. Här är jag jättehögst uppe av alla.

Nu har matte lagt allt som var under sängen i stora plastlådor men innan var där en härlig röra att gömma sig i. De gånger jag hade möjlighet att komma in förstås. Just på denna bilden sitter jag och lurar för jag har gömt mitt ben under filten. Hämtade tillbaka benet under natten, det låg inte säkert där.

Jag har börjat gå långa promenaden på dagis. 40 min var de ute med mig. Jättekul att få springa loss men man blir lätt lite sliten på kvällen.

När jag var liten var magmassage det bästa, det är det fortfarande men jag måste få ligga för mig själv. Men jag börjar vänja mig vid att sitta i knäet igen och bli gosad med. Här ser man hur snyggt jag har kliat upp halsen, röd och skinande. Matte klippte klorna på mig tidigare idag och gav mig baconost... det satte sig en del på hakan också, där är det svårt att slicka bort!

Solgult från gudarna

Ska husse och matte dricka te och äta skorpor framför tv:n så ska jag också vara med! Två dagar i rad har jag i ett oövervakat ögonblick slagit till mot smörpaketet. Gropen är min! :D

Skäms gör jag inte det minsta utan går salig i blicken efter den som ställer in paketet i kylen igen. Nöjd slickar jag mig länge om nosen och väntar tills nästa gång det bjuds på te och skorpor.

Det viner i öronen

Emma passade storebrors lägenhet idag och den ligger perfekt nära hundfältet.

Jag sprang och sprang och sprang. Som en kalv på grönbete sa Emma. Hon blev lite förvånad när jag jagade strandskator rakt igenom vattenpölarna också. Visst blev jag blöt men jag hade ju hamnat så långt efter om jag sprungit runt om. Men jag övervägde alternativen i en sekund innan jag rusade rakt in i vattnet.

Finns det någon att leka med bakom kullen?? De flesta andra hundar är så långsamma. De kan inte leka tafatt på samma sätt som jag. Men precis här träffade jag två dvärgpinschrar i höstas och då blev det leka av!

Brrrrr! Det är lite kallt i vinden när jag tänker efter ändå. 15 m/s får det att vina och dra ordentligt i öronen. De där sköna plusgraderna försvinner snabbt. Vänder ryggen till.

På väg hem en bit in åt land var det inte lika blåsigt. Där hittade jag en pinne som var rolig att tugga på. Ville inte komma in till matte och bli kopplad så det var väl mest därför den var så intressant. Emma tyckte att hennes skugga såg lustig ut där hon stod påpälsad till tänderna, så hon fick vara med på bilden.

Svalövsweekend

Egentligen skulle jag och Emma bara på besök över dagen i torsdags men plötsligt så försvann våren och det började snöa rejält. Istället valde vi att sova över i Svalöv och invänta solen och värmen.

Det bästa med att vara hos mormor och morfar är att jag blir så ompysslad. Mormor går upp tidigt på morgonen så jag har någon att hälsa på. Inte helt frivilligt hänger jag med ut på första promenaden. Brukar bara säga hej och sen gå och lägga mig i sängen igen. Antingen hos matte, eller om hon inte är här hos morfar. Vi är alla sjusovare! Niiiice. På bilden har jag i alla fall kommit upp, morfar också. Vi löser sudoku tillsammans. Det gör vi alltid på morgonen. Idag satte jag alla 3orna!

Så här bra spaningsplats har jag absolut inte i Malmö! Härifrån ser jag alla skatorna i trädgården och sen om det händer något spännande på grusgången bakom häcken. Hundar, katter, cyklar och människor... mycket hinner passera och ibland passar jag på att tala om att jag är här. Oftast skrattar alla åt mig och påstår att det är min egen spegelbild. Men det vet jag inte vad det är!

Emma blev trött innan hon började plugga. Jag med.

Jag lär mig snabbt!

Det kan ju funka att klia utanpå struten ett tag men faktiskt är det lättare att skjuta struten så långt bak som möjligt och sen klia sig mot filten. Här tog jag en konstpaus och stod still och funderade på var det kliade mer.

Matte blev lite orolig när jag i morse fick fnatt och kliade runt som en tok, kunde inte stå still så mycket det kliade. Så det blev ett andra besök hos veterinären denna veckan. Nu tog de ett blodprov för att se om jag har smittats av nån mystifistisk sjukdom. Som vanligt var jag snäll och fick massor med godisbitar från den snälla veterinären efteråt. Sen var det en annan som kallade mig för en positiv hund. Klart jag är! Nyfiken på allt! Dessutom är jag fin i min strut och mitt plåster.

Efter veterinärsbesöket åkte vi till Bulltofta rekreationsområde och gick en lång promenad. Nu är det roligt att vara ute och gå igen och matte är liiiite för långsam för mig. Det här med att gå fint i koppel är inte min grej just nu, det var ju så längesen jag drog att jag förstår inte hur någon kan vara putt på mig om jag drar lite till. :D

I'm back!!!

Jag ber väldans mycket om ursäkt men jag har haft fullt upp med att bli en stor tjej. Sen skyller jag lite på husse och matte också som gömmer undan alla bilder på ställen där jag inte kommer åt dem. Nu har jag fått tag i några dåliga bilder från mattes mobil... får fylla på med resten sen när jag väl fått dem!

Plötsligt i december så satte matte ett par finfina byxor på mig. Inga problem alls att ha dem på mig, men knapparna var goda att knapra på så dem åt jag upp. Matte sydde i två nya, högblanka röda. Tjusigt!

Efter det har jag funnit lyckan i att bädda, gräva, bädda, gräva. Att jag inte tänkt på det innan! Att ligga som en pralintjej i soffan och inte gå ut så ofta har varit en annan hobby. Men nu när solen tittar fram igen och det börjar bli varmt så har matte och husse bestämt sig för att vi ska återuppta klickerkursen som vi började på i januari. Jag var bara inte så intresserad då. Men nu är det smaskigt igen med baconost på tub och köttbullar. Sitter fint på nästan varje klick!

Det var faktiskt strålande solsken i skogen den här dagen... det är bara bilden som blev knas. Härligt var det att springa runt i snön i alla fall. Salva på tassarna är en tokbra grej, man fryser ju inte alls... plötsligt kan man strunta i broar över små bäckar och ta vägen över den bräckliga isen istället. Matte vrålar "Bambi!" och då vet jag att jag ska ta det lugnt och inte halka. Tur man inte är så tung...

Det har börjat klia väldigt på hakan och kinden just nu. Jag kliar tillbaka men alla omkring mig säger stopp så fort jag börjar. När de tröttnade på mitt kliande blev det salva med antibiotika och strut. Matte kallar mig struthunden men säger att jag är jättefin också. Men jag kliar tillbaka på struten ändå! Haha!

Om ett halvår ska jag få något konstigt... pass tror jag det heter. Det innebär att jag kan få följa med husse och matte vart de än åker. För att få ett sånt så måste man till veterinären och få sprutor. Det sticker till som tusan men jag har varit tyst och snäll ändå. Får ju godis sen! Nu har jag fått mina sprutor, om jag lyckas bilda antikroppar på ett halvår så slipper jag bli en rabieshund.