Plötsligt i december så satte matte ett par finfina byxor på mig. Inga problem alls att ha dem på mig, men knapparna var goda att knapra på så dem åt jag upp. Matte sydde i två nya, högblanka röda. Tjusigt!Efter det har jag funnit lyckan i att bädda, gräva, bädda, gräva. Att jag inte tänkt på det innan! Att ligga som en pralintjej i soffan och inte gå ut så ofta har varit en annan hobby. Men nu när solen tittar fram igen och det börjar bli varmt så har matte och husse bestämt sig för att vi ska återuppta klickerkursen som vi började på i januari. Jag var bara inte så intresserad då. Men nu är det smaskigt igen med baconost på tub och köttbullar. Sitter fint på nästan varje klick!
Det var faktiskt strålande solsken i skogen den här dagen... det är bara bilden som blev knas. Härligt var det att springa runt i snön i alla fall. Salva på tassarna är en tokbra grej, man fryser ju inte alls... plötsligt kan man strunta i broar över små bäckar och ta vägen över den bräckliga isen istället. Matte vrålar "Bambi!" och då vet jag att jag ska ta det lugnt och inte halka. Tur man inte är så tung...
Det har börjat klia väldigt på hakan och kinden just nu. Jag kliar tillbaka men alla omkring mig säger stopp så fort jag börjar. När de tröttnade på mitt kliande blev det salva med antibiotika och strut. Matte kallar mig struthunden men säger att jag är jättefin också. Men jag kliar tillbaka på struten ändå! Haha!Om ett halvår ska jag få något konstigt... pass tror jag det heter. Det innebär att jag kan få följa med husse och matte vart de än åker. För att få ett sånt så måste man till veterinären och få sprutor. Det sticker till som tusan men jag har varit tyst och snäll ändå. Får ju godis sen! Nu har jag fått mina sprutor, om jag lyckas bilda antikroppar på ett halvår så slipper jag bli en rabieshund.
No comments:
Post a Comment