Med buss till dagis

I morse tvingade Emma och Philippe mig att gå upp sådär ruskigt tidigt. Fast de hade varit uppe längre och duschat och kammat sig så lite snälla var de som lät mig sova så länge som möjligt. Men allt god morgon satt kvar i ögonen när jag kom ner på asfalten och sträckte ut för att kunna ta promenaden till stationen. Såna där gröna stadsbussar har jag åkt många gånger redan, men några gula har jag inte åkt med innan. De är lite mysigare än de gröna. Men allra bäst var ju att Emma hade en väska med sig som jag kunde krypa ner i och sova hela resan till dagis. Två av mina fröknar på dagis satt i sätet framför så jag kände nästan på mig vart vi var på väg. Väl ute vid Fredriksberg var det jag som visade Emma vägen... då hade jag piggnat till och sprang som en tok längs grusvägen.