Jag är sjuk!

Kennelhosta! Var det ingen som kunde sagt innan att det inte bara är roliga saker på dagis!? Plötsligt i måndags natt var det som om jag satt något i halsen och jag hostade tills jag kräktes. Emma gav mig en Bisolvon och efter det kunde jag sova gott igen. Idag när jag kom till dagis, piggare än på flera dagar, var det Morris tur att vara sjuk. Även om han såg ynklig ut och hostade så han skakade så måste jag ju faktiskt säga att jag var tvungen att stoppa mig själv från att skratta när jag såg honom ligga där i stickad polotröja. Han är så liten och tröjan var lite stor. Men jag kan hålla med honom om att det är skönt med värme när man känner sig kymig. Jag ligger kvar länge under filten utan att röra mig när Emma eller Philippe sveper den över mig.

Jag har inte tid måste hoppa!

Ååååh det är så mycket som händer just nu... allra mest så knäckte jag i måndags koden till hur jag själv ska hoppa upp i soffan. Så det är det roligaste just nu... springer från korgen, måste ta ordentligt med sats, och hoppar upp i soffan. Sen ner igen, tillbaka till korgen, tar en snabbkoll och så åter till soffan. Superkul! Ännu bättre är att jag får med mig mitt stora tuggben upp också.

Så nu ska jag tugga lite så får jag berätta om mina äventyr en annan dag.

En badande fladderkänguru

Jag blir smutsig när jag jämt ska vara ute i det höga gräset och springa. Sen brukar jag inte undvika vatten som redan ligger på marken, det är bara när det kommer fallande i droppar på ryggen som det är obehagligt. Att bli badad i varmvatten är väl kanske inte det bästa jag vet heller, men jag luktade tropisk frukt efteråt och min päls blev så mjuk att Emma och Philippe inte kunde sluta klappa mig. Aldrig har jag varit så nära att få sova i sängen med dem.


Det blev bättre sen Emma kom på att en tvättsvamp kanske var skön att bli lite skrubbad med. Vad rätt hon hade! Så länge man inte kliar för mycket på magen... mest ryggen och benen är härligt.
Torkningen med handduk är inga problem. Det tar lite tid bara, även om jag har kort päls.

Nu är jag nog så torr jag kan bli med handduken, men då kom Emma med hårtorken. Jag är inte riktigt lika förtjust i den som Mikkel. Men jag satt ganska så fint i Emmas famn när Philippe torkade ändå.

Annars så håller så på att tappa tänder. Det kan väl vara ok. Men vad som inte är ok är att jag ska bli synad i munnen var och varannan dag (timme känns det som) för att se om det är fler tänder som är lösa eller som har ramlat ut. Jag måste nämligen till veterinären och dra ut de sista mjölktänderna om de inte kommer ut av sig själva inom en månad. Kan få sneda fula tänder och behöver ha tandställning!

För att ge igen för allt gapande och vickande på mina tänder så har jag kommit på att det är mäkta impopulärt att sno godsaker från soffbordet. I lördags stal jag en skumbanan. Hann precis med innan Emma kom på att skålen inte skulle stå på bordet just för att jag skulle rota i den då. Haha! Synd bara att Emmas sjätte sinne sa henne att Philippe inte ätit den där skumbananen utan gick direkt och letade rätt på mig... fick inte tugga alls länge på den, bara bita igenom chokladen lite grann. Igår fick jag chansen igen, jag var ensam i lägenheten några minuter och Philippe hade glömt kvar en skål med nötmix på bordet. Det slank ner illa kvickt, pistagenötter med skal och rostade mandlar med mängder av salt. Gott just då men så här i efterhand så mår jag inte alltför bra i kistan. Får se om jag kommer ihåg det nästa gång!

Busstund när det äntligen kommer leksaker!

Emma och Philippe har plockat bort alla mina leksaker här hemma. Det enda jag har kvar är min vänstra strumpa, en pinne och ett tuggben. Donki får jag leka med ibland bara. Men gissa om jag blev lycklig när det plötsligt låg två härliga stora duntäcken på golvet!!! Philippe hjälpte mig att busa runt.

Emma ville egentligen hellre bädda men jag och Philippe hade så väldigt roligt i högen av täcken så det fick vänta.

En superdag i skogen

Igår åkte vi iväg till Nackarpsdalen för att Philippe inte visste om han varit där tidigare och Emma ville så gärna dit och gå lite. Glatt följde jag med, utflykter hör ju helgerna till... och vad roligt det var att springa på ängen längs med hela Nackarpsdalen och sen in på stigarna i skogen runt Odensjön. Inte en sekund går det att vara still, hoppa hoppa hoppa... göra loop runt alla, hoppa hoppa hoppa, bli irriterad för att förste man är för slö och det är för smal stig för att springa om, göra en avstickare in i skogen, hoppa hoppa hoppa.

Matte och husse kämpar intensivt med att få en bra bild där jag ser ut att flyga fram i luften så snabbt jag springer. Men kameran är lite dålig och det är svårt att få mig att springa i slow motion när det är så mycket spännande som händer överallt och så många nya lukter. Bäst att passa på när jag stannar för att tugga pinne.

Mmmm, jag undrar om Odensjön är så djup som de säger.

Morfar var också med och lekte lite med mig under tiden som alla pausade med ärtsoppa och efterföljande fruktstund.

Väl hemkommen till mormor och morfar var jag supertrött, tror att jag gjorde turen tre gånger så lång iom alla mina loopar och extraturer. Det var i alla fall skönt att kura ihop sig i soffan. Emma sa något om att hon satt där först och läste bok, det bekom inte mig märkvärt.

Jag gillar sånt som är fint!

Matte förstod först inte vad det var som var så roligt under bänken men efter att jag hade stått och krafsat ett tag så tittade hon själv efter.

Men istället för att hjälpa mig få fram pinnen som var föremålet för min jakt i knasiga positioner så valde hon att fotografera. Måste säga att det är minsann inte alla som har så tjusig rumpa som jag! Pinnen ingår nu i min samling fina saker att bara tugga på ibland.

Något annat fint som jag aldrig sett förut är Ellen. Hon var liten och gjorde roliga ljud. Jag ville upp till henne i soffan men det fick jag inte. Kanske om ett år säger Philippe. Tills dess får jag nyfiket titta på henne på lite avstånd. Såhär i efterhand inser jag att jag kanske var lite väl framfusig i mina försök att se och lukta på Ellen. Det är inte så poppis att nappa tag i barnsockor för att ta sig upp i soffan.

Jag under ljudträning

Eftersom Emma anser att jag är väldigt ljudkänslig, eftersom jag skäller så förskräckligt när någon går i trapphuset, så vill hon träna mig i att lyssna på olika ljud så att det inte blir värsta chocken för mig den dagen då det händer andra grejer.

Inte vet jag men så värst orolig över lite fyrverkerier och skott är jag inte. Vet inte vad Emma ville träna mig på egentligen. Åskljuden var ganska mysiga... det kändes extra tillåtet att bara ligga i korgen och tugga ben, det är ju ingen som vill vara ute i oväder ändå.

Philippe höjer plötsligt ljudet... som om det skulle göra nån skillnad då.

Nä, ni kan nog se fram emot en ganska behaglig nyårsafton folks, ni kommer även se mig i jaktspåren under värsta åskovädret som lite äldre också. Men skälla vid dörren... det behagar jag fortsätta med tills alla har fattat att jag är här!